I med och motgång- alltid FBK-are ❤️

Tänkte skriva ett inlägg om matchen Linköping mot mitt älskade Färjestad BK. Surt förlust minst sagt:( 

Det finns bra spelare i truppen och vi ska inte ligga så här långt ner. Jag känner att det är bättre att låta dem spela ihop sig i kedjorna. Vinsterna kommer, jag lovar. 

Allt är inte bara målvaktens fel. Jag lider med dem. Framförallt PW. Det var inte två snabba mål i baken hans självförtroende behövde eller mådde bra utav. 

Jag vet att dem kan. Dem har så pass bra spelare i truppen. Självförtroendet är inte på topp. Jag förstår att killarna är besvikna som vi fans också är. Men vad hjälper det spelarna att alla klankar ner på dem, skriker och kastar skit på dem. Dem vet mycket väl att det går dåligt. 

Stötta laget i med och motgång! Det har jag alltid gjort och kommer alltid att göra det. Vad som än händer så kommer jag aldrig sluta älska Färjestad BK. 

Visst är jag också besviken men är övertygad om att Färjestad vänder detta. Jag ger aldrig upp hoppet. 

Efter matchen satt jag faktiskt med tom blick och tårar i ögonen för jag lider så med killarna. Min kärlek är så stor för laget så jag vet inte vad jag ska göra. Det gör ont att förlora men tillsammans blir vi starkare! 

Sen en sista sak. Tycker det är oerhört trist att vissa utav spelarna inte tackade klacken efter matchen. Jag tror att det var besvikelsen som tog över. Allt dem ville var ju att ge fansen en vinst. Men dem har bett om ursäkt och nu vänder vi detta! 

Färjestad i med och motgång 

Vi är Färjestad 

Mosters busunge 8 år 20/10, oändlig kärlek

I måndags fyllde min älskade systerson William 8 år. Vi firade honom i lördags.

Jag och William klickar oerhört bra ihop och vi har alltid roligt tillsammans. Det spelar ingen roll om jag är ledsen eller på dåligt humör. Han piggar alltid upp mig och bara hans närvaro fyller mitt hjärta med så otrolig värme. Han bryr sig alltid om alla andra, att alla ska få mat och att alla ska få vara med. Mitt liv är så mycket mer rikare med honom i mitt liv.

I måndags var jag där och åt tacos och fikade lite. På kvällen skulle jag söva honom och la mig bredvid honom i sängen, sjöng lite godnattvisor och tittade på honom när han blev tröttare och ögonlocken var på väg att gå ner då jag får en rysning i hela kroppen och fäller några tårar för jag är så otroligt glad över att han just är min systerson. I den stunden tänkte jag på att hans liv hängde på en skör tråd när han var nyfödd. Att vi kunde ha förlorat honom för evigt men att han nu är här i vårt liv och skänker så mycket glädje.

Då ser William att jag har tårar i ögonen, tar sin lilla hand, klappar mig på kinden och frågar. Varför är du ledsen moster? Han torkar bort mina tårar och ger mig en puss på kinden. Han slutar aldrig att förvåna mig denna underbara lilla unge.

Fattar inte att du varit så här liten. Tiden går verkligen fort.

Alla borde ha en som William i sitt liv. Jag vet att jag är en bättre människa pga honom. Jag är glad och lycklig att jag har honom i mitt liv.

Fin helg i Skåne

I helgen var jag, min man, min svärfar och hans sambo Ann-Christin i Skåne. Mannen skulle springa Malmö halvmarathon i lördags. Vi kom dit vid 12 tiden i fredags. Vi var hos Ellinor och Micke och barnen och fikade och lekte. Vi var i Malmö och hämtade ut Kristers nummerlapp. Framåt kväkaren åkte vi hem till min andra svägerska Kristina och hennes familj i Lomma där vi skulle sova. Det blev hämtmat och annat gott. En härlig fredag. 

På lördagen var vi och kollade på när Krister sprang Malmö halvmarathon. Han sprang 2,1 mil på 1 timme och 59 minuter. Och jag är superstolthet över honom då han hade ont i halsen samtidigt. På kvällen åt vi allihopa tacos och hade en jättetrevlig kväll. 

På söndagen tog vi det ganska lugnt. Vi var ute och gick, fikade och åt lite innan vi åkte hem till Kalmar igen. 

Det var en härlig helg där man kunde slappna av och tänka på annat.