Ja, nu orkar jag inte vara tyst längre. Detta är ett sätt för mig att bearbeta det vi går igenom. Jag har börjat skriva en bok om vår kamp och vår längtan efter ett barn. Många har undrat när inte vi ska skaffa familj då vi varit tillsammans i så länge (över 8år) och sen varit gifta i lite mer än 2 år, och är det inte dags snart och nu börjar jag bli trött på dessa frågor. Det är inte lika självklart för alla att det ska gå så lätt. Blir både ledsen och stressad över att människor ska lägga sig i. Det tär på ens psyke och inte bara på mitt utan på min partner. Det är jobbigt för oss båda två. Någon dag ska vi också få våran lilla familj.
Längtan är så stor och den blir bara större för varje dag som går och man funderar och tänker, när är det våran tur att berätta att vi väntar barn? När är det min tur att gå med en fin gravidmage och få köpa kläder, barnvagn, säng etc?
Vi har så mycket kärlek att ge. Kampen är lång men det hjälper att skriva av sig och det är just det jag har börjat att göra. Från första början, när vi började prata om barn och från vårt första försök och tills vårt första besök hos läkaren för en fertilitetsutredning.
Tankar och funderingar, hopp och förtvivlan, allt skriver jag ned.
Här kommer en liten förhandstitt på ett kapitel jag skrivit.
" 7 september 2013, det var datumet vi skulle gifta oss på. Drömmen om barn blev bara starkare och starkare. Vi hade velat börja försöka tidigare innan bröllopet men var oroliga att jag inte skulle komma in i klänningen. Så vi bestämde oss för att börja direkt efter bröllopet. Så i september 2013 började vi på allvar att försöka få barn. Vi visste att det kunde ta tid men vi anade inte vägen skulle bli så lång med både upp och nedgångar"
Tack för att ni tar del av vår historia. Som bilden säger. Det är lite så vi får tänka just nu. "Bara för att någonting inte händer för dig just nu så betyder det inte att det aldrig kommer att hända". Jag tror och hoppas att vår dröm snart slår in. Vi tänker inte ge upp.
